oroshjärta

varför slår allt så hårt? varför gör det så ont?

har fem knutar i halsen. känns som cancersvulster i magen. dina imperier, över hela mig egentligen. tänk hur ont det här livet verkligen kan göra.
försöker skriva ner mina ord till dig, tror det ska få plats på ett A4. men herregud det går inte längre. inga ord får plats. mina ord är för stora för dig. finns inget mer att säga. är det här allt? har vi nått det enda vi kan nå nu? blir det inte bättre? i så fall vill inte jag vara med.

jag vet inte varför det känns så mycket just nu, trodde jag tappat allt bakom mig. var nog ett år sen jag tog i det sist. vill inte ha kontakt med mina känslor. det finns ändå inget jag kan göra åt dom.

du har ju alltid varit störst för mig, men just nu känns du så fruktansvärt liten. ett kvarter ifrån,

hör du verkligen inte att jag gråter?